Diario de cbon64, 29 dic. 20

Kaloriräkning är ett träsk man kan hamna i och om man nånsin känner att det tar över lite - ta en paus, kanske prata med en dietist om både hur man kan tänka kring det och vad för kost man kan äta utan att räkna, för det är så lätt bli fast i det. Jag skulle verkligen avråda att räkna kalorier till någon som haft tendenser till någon form av ätstörning Kramar ❤️ 

För mig har kaloriräkningen varit räddningen så jag kommer fortsätta med det även efter jag nått min målvikt. Min kropp är extremt känslig för hur många kalorier jag äter och är som en klocka. Ligger jag över gränsen i snitt så går jag upp, annars ner. För mig är det en trygghet att mata in här. Har inte gjort några stora förändringar så jag kommer typ äta så här sen med. Men äter man extremt mycket mindre än normalt så förstår jag om det kan sätta sig på hjärnan. Jag äter ju alla mål inkl nån kaka eller godis per dag och ändå går jag ner i vikt. Men jag har förstått att alla inte har lika lätt att styra vikten. Vi har alla olika kroppstyper och förbränning vilket gör att vissa måste kämpa mer och andra kan äta typ vad som helst utan att gå upp. Några ätstörningar har jag dock inte haft och det tror jag beror på att jag fått in detta i min livsstil så jag tänker knappt på det. Vill jag äta så äter jag men då ser jag också till att skriva in det för att ha någorlunda koll på snittet. Jul och nyår är dock undantagna för då är det ingen idé. Känner du av ätstörningarna så kanske du bör pausa ett tag innan det går för långt. 

Tack snälla för feedback 🙏🏼 

Jag gör så att jag tar pauser ofta då jag inte räknar utan bara satsar på att hålla vikten. Så väger mig för att se till att jag inte går upp. Det ger en pauser i räkningen, trygghet i att kunna hålla vikten utan att räkna, samt en paus gör hjärnan. Sedan så blir kroppen inte heller van vid att ligga lågt i kcal hela tiden. :)